Ville inte vända

Igår åt vi kräftor med min älskade lilla syrra och en av mina fina svågrar här på Lidingö. Mums vad gott det var. Kräftor, västerbottenpaj, sommmarsallad, min aioli, gott bröd, ostar och ett välkylt rött vin.
Tiden gick och in på små timmarna började vi prata om olika träningsrundor... hahaha det har vi gjort i många år. För syrran och Krille har hängt ihop sedan vi var 18 så det blir några år. Jag kommer så väl ihåg våra långa träningspass uppe i fjällen på vintrarna. Då sprang vi i skoterspåren efter en dag i slalombacken.... det fanns liksom inget stopp. Det bästa av allt var dock att jag var något kilo lättare än Krille så han sjönk igenom skaren och jag flöt ovan på... hihihi!!!
Krille rekommenderade en ny runda här på Lidingö. Problemet var bara att antingen blir det 25 km eller så vänder man och kör samma väg tillbaka,. 25 km är för långt och jag har svårt med att inte köra rundor.... Men Krille insisterade på att det var en vacker tur.... så i morse vände jag kosan ner mot Lidingövallen, sprang på Lidingösppåret och sedan vidare mot Elfsvik. Genom skog, via vattnet, båtar, bryggor, genom kohagar och guuud vad vackert det var. Jag ville inte vända! Jag var förtrollad. Njöt, sprang, andades, svettades, log mot dem jag mötte och tillslut efter 8 km så bestämde jag mig för att vända hemmåt igen. Men jag lovar det var verkligen lika vackert hem. Då ser man ju allt med andra ögon. Som om man vänder på mytet liksom.
Så tack Krille för tipset!

Med värme
Anna