Ju mer yoga jag tränar desto färre positioner behöver jag. Nu upplever jag mer i positionerna. Jag upplever känslor och tankar. Jag betraktar mig själv på yogamattan utan att faktiskt undersöka eller identifiera mig med vad jag faktiskt upplever. Det är intressant.
Jag försöker bo i min kropp med både värdighet och omvårdnad oavsett smärta eller glädje. Yogan har inte gjort mig smärtfri!
En känsla är varken bra eller dålig. Det är inte känslan som skapar kaos, det är ju vanan och den starka viljan att försvara eller förneka känslor. Jag försöker att bara observera och vila i mina intryck.
Alla känslor vill jag nämligen skall ingå i mitt liv. Men de skall inte få för stor plats för då kan jag inte hantera dem och då blir det tokfel.
Utan hängivenhet förblir yogan gymnastiska övningar för kroppen.
Anna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så sant. Det kunde ha varit jag som skrev det där, har tänkt mycket i de banorna den senaste tiden :)
Skicka en kommentar