Hjärnan, inte benen, är ofta mitt problem när jag skall ut på mina långa löprundor som just innan men även under tiden kan kännas outhärdliga. Tankarna i huvudet som mal kan vara " vad långt det är kvar!", "oj vad sakta det går", "undra om jag skall springa lite kortare"?!
Ett sätt att komma över dessa tankar är att springa med musik i öronen. Det får mig att släppa tanken på hur långt det är kvar och istället fokusera på nuet på låten och ibland även mima med :-)
Ett annat sätt kan även vara att fokusera på en punkt långt borta i horisonten och andas i takt med löpsteget. Fungerar detta blir löpningen som meditation för mig.
Dock är det allra bästa sättet för mig att springa med min älskling. Hela rundan blir så mycket trevligare och vi hinner dessutom lösa ett och annat vardagsproblem. Jag älskar våra löprundor! De är guld värda. Nu skall vi bara göra dem liiiite längre.
Med värme
Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar