För mig handlar det ej om att vara duktig, bli snabbare eller springa längst! För mig är löpningen ett sätt att vara mot mig själv. Ett sätt att bli glad och känna frihet. Behovet och längtan efter löpningen är och har alltid varit galet stor och när jag inte använder mina ben så fattas känslan mig. Jag är nog som allra gladast när jag springer...
Egentligen vill jag springa mycket mycket mer än jag gör, men tiden räcker inte till. Familjen, jobbet, huset tar också min tid. Men herregud vad underbart det är att på sommaren få börja varje dag men en runda. Jag längtar faktiskt efter den varje kväll innan läggdags.
Med värme
Anna
2 kommentarer:
Känner igen mig i det du skriver. För mig är det mest att hålla igen och inte springa för långt eller för ofta så att jag blir skadad och inte kan springa alls. Skulle vilja springa en lååång runda varje dag men är nöjd bara jag kan springa två-tre ggr i veckan.
Ja jag tänker också ofta på skador och vilken katastrof det hade varit att bli skadad. Hur klarar man det? Tack gode gud för hälsan och att vi kan använda våra kroppar.
Kram på dig!
Skicka en kommentar