I skogen tar jag alltid min tillflykt när jag känner att jag måste hämta hem mig själv. Eller när jag har ett behov att stilla mitt sinne och den där vilda lite förtvivlade eller energiska apan där mellan öronen som aldrig sitter still, ja då går eller springer jag gärna ut i skogen. Jag går själv! Och jag vill liksom aldrig gå hem igen. Jag känner mig ju hemma. Jag kan sitta på en sten, ligga i massan eller springa massa kilometer. Skogen skyddar mig. Skogshem?! Luften är dessutom så klar och ren att den renar mig och mitt sinne så jag kan tänka klart igen. Jag kan vara i skogen i timmar!
Med värme
Anna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar