...för 3 km, det är liksom inte ett täningspass, jag hinner ju inte bli svettig, mina hormoner hinner inte komma igång... Löpningen har verkigen kommit till en högre nivå för mig. Sååå 10km.... hmmm kortare känns inte tillräckligt, inte på riktigt, inte seriöst och inte värt besväret. Och ut måste jag, ut behöver jag, ut är helt enkelt livsavgörande för en god dag. Löpningsnarkoman - japp det är jag!
Löpningen kombinerar yogans meditativa tillstånd med naturen runt omkring och alla vackra färger. Jag är nämligen en riktig sucker för att vara ute i naturen, för mig är det lyxtid! Det finns helt enkelt inget negativt i det, inte som jag hittat. Löpning en varm sommarmorgon lugnar mitt inre, löpningen gör mig mer avslappnad än vanligt.
Idag blev det lite drygt 7 km.
Med värme
Anna
torsdag 8 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag känner exakt likadant... under 10 km - nada!
Hihihi...
Skicka en kommentar