Jag trodde länge...

... att det var kopparna kaffe som tog mig genom fullproppade dagar och dagar med små mycket små änglar.
Men nu mår jag bättre av att lägga mig på rygg eller skjuta bak kontorsstolen och ta en paus, en andningspaus istället för den där koppen kaffe. Istället för att stressa kroppen med koffein får jag nu större tillgång till min egen energi. (Dock vill jag erkänna att jag alltid börja dagen med 1 kopp kaffe, men det är den enda.)

Detta har faktiskt öppnat en ny kompass i mig...
Jag har med åren börjat känna efter om maten jag äter gör mig gott.
Om männsikor jag möter suger eller ger energi och om jag själv bidrog.
Om det jag tar mig för leder mig åt det håll jag vill leva.

Jag vill inte leva efter principer. Jag vill kunna släppa alla principerna och bara våga vara, våga leva, våga känna tillit, våga ta plats, våga ta för mig, våga älska.
Vågar du?

Med värme
Anna