Mina tankar är hos dig. Och i kväll tänder jag och min familj många ljus för dig och minns. Jag minns fina minnen av våra 15 år i vänskap. Alla skratt, din livsglädje och ditt fantastiska leende.
Livet är tufft! Livet är inte rättvist. Frågan varför du inte fick stanna här hos oss kommer aldrig att få ett svar.
Var du rädd för döden? Jag tror jag skulle varit panikslagen.
Jag vill än en gång tacka dig för att du förde mig och min älskade Mitcho ihop!
Kärlek
Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar