Stilla Eftertanke

Jag tappar bort mig själv ibland, speciellt på sommaren. För det är ju så, vi glömmer gärna bort oss själva, eller håller i oss själva - det där är ju olika från person till person. Men det är inte farligt att gå åt det håll man vill. Snarare är det farligt att alltid bara göra vad andra vill och inte följa sin inre röst så därför vill jag dela denna fina dikt som jag ramlade över en dag i somras.

Steget
Jag måste ge mig själv en dag,
då min tanke får sväva fritt.
En dag då jag tar mitt första steg
och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum,
resa mig upp och stå på golvet en stund
och fråga mig själv åt vilket håll ska jag gå.
Ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer.
När man går åt det håll man själv vill.
Jag måste fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
och mitt liv står utanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag:
– Vänta en stund.
Idag vill jag följa min egen röst.
Idag är jag ingens hund – ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer när man går åt det håll man själv vill.

Kärlek
Anna