Hahaha... ibland börjar jag undra vad som händer när jag springer i skogen? Jag tycker allt är så oändligt vackert och härligt att mitt huvud vrids ur led för att hinna med att se allt vackert omkring mig. Jag fick verkligen säga till mig själv igår - "Anna tänk inte - spring!"
Lagom till Abborrbacken hade mina tankar stoppats och jag var inne i ett flow. Sprinta uppför Abborrbacken gör man dock inte, men man försöker:-). Mjölksyra upp över öronen. Och när jag kommer högst upp så står skylten där och hånler mot mig "Abborbacken 46 möh". Hahaha jo det är sant jag ler ironiskt mot mig själv och tänker tillbaka på mina barndomsår i Hemavan där vi avsatte en hel dag till att gå upp eller gå på sidor upp på en topp 1100 möh eller liknande bara för att titta på utsikten och fika lite. Då ter sig 48 möh som ingenting och jag ökar farten de sista 4 km mot mål. Härlig känsla i kroppen när tanken ger kraft.
Med värme
Anna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar