Jag springer så fort ibland på jakten på någonting som jag tillslut glömt bort vad det är... Det är då dags att stanna upp och lyssna inåt - att hitta min väg.
Det är en konst att må bra här och nu. Alla vill vi det. Alla strävar vi efter det i våra liv. Att bara acceptera saker som de är, utan att värdera dem ... hjälp - jag kan inte! Kan du?
För hur svårt är det inte att behålla den där glöden, drivkraften och livskraften i både med- och motgångar, sorg och glädje, förlust och framgång. Jag kan bli galen. Jo det är sant. Jag bryter ihop och tillåter mig faktiskt att just bryta ihop för att få tid till stilla eftertanke för att sedan hitta mig själv och mina svar. För det är bara jag som har de rätta svaren på mina frågor. Och det är bara du som har svar på dina frågor.
Men men det är väl så att allt har sin plats och varje erfarenhet hur tung den än må vara har någonting att lära mig. OK jag viker mig jag accepterar nu. Tack för denna lärdom.
Med värme
Anna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar