En stilla eftertanke

Livet är inte enkelt.
Livet går fort... Inom 60 år är jag bara ett minne. Trist!
Tiden bara går utan att stanna... och när man begår misstag kan man inte vrida klockan tillbaka och försöka om igen, hur mycket man än vill. Inte jag iallafall.
Sååå vad göra?
Det enda man kan göra är att använda stunden/nuet på ett bra sätt. Eller hur?
Och hur gör man det?
Svårt?
Nja jag tror att man skall använda sitt sunda förnuft.

Idag gjorde jag det. Använde stunden. Jag öppande mitt hjärta och tog in en ny människa i mitt liv.
Det var inte så komplicerat. Jag förlitade mig på medkänslan. Medkänslan till henne gjorde att jag kunde känna hennes glädje och lycka. Mitt hjärta var öppet och jag agerade utifrån en önskan att hjälpa och förstå både henne och mig. Och tro mig jag ville verkligen förstå. Så jag ville verka genom vänlighet, genom tillgivenhet, genom sanning och genom rätt och fel.
Detta är min sanning - min religion - detta ger mig frid i sinnet och en god dag.

Med värme
Anna