Orkar du gå?

5 juni 2010 STHLM Marathon start kl 14.00. Jag har fått precisa order om var jag skall stå och vem som skall ha vad när... gha! Hur var det nu? Krister skall ha den lilla blå flaskan + Vitargo och Jenny den lilla vita flaskan + Vitargo på station 1 och special falskan + vitargo på station 2... Det får inte bli fel. Syrran kommer att döda mig. Det handlar om min syster Jenny och hennes Krister som skall springa STHLM Marathon och vi (min älskling och jag) skall agera vätske- och enerigstation.

Vid första stället så hejar vi bara. Tårar rinner på mina kinder när jag ser syrran komma. Jösses vad duktig hon är och så många känslor som bubblar upp i mig. Mer tårar!!!

Andra ggr är efter 18 km. Mer tårar och första leverans. Allt verkar gå enligt plan.

Andra levernasen så har Krister ont i knät och Jenny och nu spytt för första ggr säger hon. Jösses - panik! Jag springer med henne några 100 meter för att hon verkligen skall få i sig vätskan.

Vi får in deras mellantider. Och de är fortfarande med efter 30 km!!! Tänk er 30 km. Nu bara 12 km kvar.

Oron för att de tvingas bryta väcks dock inom mig och vi vill hinna se dem en sisa ggr. Så vi små springer genom stan för att hinna upp till Stadion där de endast har 900 meter kvar - målet är nära. Musiken pumpar... vi håller tummarn för att de snart skall vara hos oss och enligt alla beräkningar så skulle Krister vara i mål. Jag kolla mobilen typ 1000 ggr för att se om jag missat smset ang Krister måltid..., men se där kommer han. Ont, smärta, knivar i knät, men han gör det! Wow! Och efter 20 min kommer syrran... arg för hon har just insett att hon missat 4 h gränsen... VA? Tänker jag. För mig är hon ej hjälte och jag får tårar .. igen!

Efter detta så går vi och äter. Sitter nog och i 3h och pratar om deras hjälteinsats. Min fina man frågar mig efter maten om jag orkar gå till bilen??? Hihihahahoho... skämtar du? Mina ögon blir stoooora som dasslock. Min syster har just sprungit Marathon, skulle inte jag orka gå till bilen?

Med värme

Anna