Går du med mig än, min kära pappa? Fast jag inte längre ser dig. Var är du?
Är du kvar här på jorden?
Så som du är kvar i mitt hjärta?
Jag ligger i sängen och grubblar,
Det är ödsligt tyst runt om mig. Jag är rädd.
Tårar bryter ut och faller,i tanken på dig.
Har du fått vingar?
Vart flyger du nu?
Vart flyger du nu pappa?
Flyger du genom himlaporten?
Eller till världens ände?
Flyger du bredvid mig?
Eller är jag ensam nu pappa?
Var du nu än är pappa.
Vart än vägen för dig.
Lova att du väntar där, tills jag möter dig.
Jag hoppas du är lycklig nu.
Så som jag var med dig.
Och smärtan du har lidit, hoppas jag är glömd.
Sväva fritt, min kära pappa.
Du är fri nu.
Och tills vi åter möts,
Farväl, min ängel, min pappa.
Med en dotters kärlek
Anna
2 kommentarer:
Åh Anna. Så fint skrivet. Det är klart din pappa är med dig. I varje tanke och varje minne och varje andetag. Gråt och minns och skratta. Behöver inte säga "lev" för är det nån som tar tillvara på glädje och hjärta i livet så är det du. Tack för att du är min inspiration.
Å tack fina Linn för de orden. De värmer. Allt är svårt nu men jag andas.
Kärlek
Skicka en kommentar