Att höra sitt andetag

I söndags så "hakade" min iPod upp sig just innan jag tog steget ut på trappan och jag fick lite lätt panik. Gha hjälp vad skall jag göra? Gå och lägga mig igen? Nej! Kan jag starta om den med någon knapp eller två, men nej det gick inte heller. Mer panik. Startade då datorn och försökte ladda iPoden för att se om jag med datorns hjälp kunde starta om den, men se nej det gick inte. Och då blev jag lite sur på mig själv. Tekniken skall väl ändå inte förstöra min morgonlöpning så jag gav mig ut utan musik i öronen och utan min underbara NIKE + röst i öronen.

Ovanligt, konstigt och helt helt underbart att faktiskt höra sitt andetag. För mig blev det en trevande första kilometerna. Det blev också en lugnare start för mina tankar gick till mitt andetag och att bråttas med tanken att detta är ok Anna, du kan springa utan musik. Att sen låta andningen ta över och att i steget reflektera över hur jag med andetaget fyllde bröstkogens sidor var befriande och meditativt. Andningen blev pulsen i min träning den dagen. Men om jag kommer att göra det igen - nej tror inte det. Musiken i öronen och att höra mina mellantider ger mig pepp och kraft att orka lite till.


Med värme
Anna