Tårar...

...rullar ner för mina kinder. Jag insåg precis något helt fantastiskt.
För några år sedan fick jag en auyurveda behandling som tog hårt och djup. Jag kunde helt enkelt inte sluta gråta. Tårarna strömade ner från mina kinder och jag var förtvivlad, ledsen, uppgiven, frågande, rädd, osäker. Jag satt länge och pratade med min "guru" Daniel efter detta och han sa något till mig som jag tänkt på sedan dess och han sa att jag aldrig kommer att bli upplyst. Gha...??? Tusen frågetecken i mitt ansikte och sedan den dagen har jag tänkt på detta så många gånger. Tills idag.... då tårarna igen strömmar ner från mina kinder men nu av lättnad.
Man kan inte bli upplyst av samma anledning som man inte kan nå sanningen - du är redan i den (inbäddad i ditt duntäcke).
När man söker efter upplysning, sanning och svar så som jag då gjorde så desperat är man inget anant än en fisk som söker efter vatten eller en fågel som letar efter himlen.
Upplysning är int något man kan uppnå och man behöver inte heller uppnå den, eftersom den redan befinner sig där man är.
Lättnad - Tack allra ödmjukast Daniel för dina ord, synd bara att det tog mig 4 år att fatta. Daniel föreslog även att jag skulle börja meditera, för det var det som jag behövde allra mest... så nu några år senare inser jag att han hade så rätt.

För mig handlar meditation om att våga släppa mitt strävande och helt enkelt upplerva det som är närvarande.... OBS innan jag gör något av det... just love it!
Jag som säkert många av er upplever ibland ånger och nostalgi över det som varit samt rädsla och förväntan inför det som skall komma. Men hallå - detta distraherar ju oss från nuet.
Jag upplever så starkt efter meditation hur mycket av det som tynger mig saknar substans och det är bara mina tankar - inget annat.
Jag orsakar ju själv mina problem och har med tiden lärt mig att inte fastna i dem - det är frihet, inte fara. Men jag har långt kvar, men meditationen hjälper mig varje dag att våga leva. Så kära läsare, börja meditera.

Med värme
Anna