Stormen Egon!

Full storm idag i Skåne! Men springa vill jag ju göra och då gör jag det. Speciellt när stormen heter Egon, som min högt älskade son. Och herregud vad kul det var. En av mina bästa och roligaste rundor detta år. Ömsom stod jag faktiskt helt stilla i motvinden men ömsom sprang jag fort i 4.00 tempo när den lika plötsligt vände och bar mig fram. Ibland kom vinden från sidan och det kändes som om fötterna nästan slogs undan. Men jag hade kul! Skattade åt det hela och njöt av vinden och regnet i ansiktet och kände naturen i och omkring mig. Wow vilken upplevelse.

Ett annat fenomen som gjorde att jag faktiskt sprang längre än vad jag tänkt var att alla de löpare (hela 5 st) som jag mötte på min runda både log och gav High Five eller tummen upp och en nickning. Det var liksom ett leende på allas läppar när vi mötes och en fin bekräftelse om att "ja du du är ju lika tokig som jag och tur att det finns fler tokar på denna jord.... så jag slipper känna mig ensam här i storemns öga". Underbar känsla! Mer av det! Mer positiva leenden, high fives och tummen upp till era alla där ute som kämpra med era kilometrar, era livspussel och era relationer och drömmar. Du är inte ensam!

Våga leva!
Anna