Tänkte då på de ögonblick när jag svävat över marken, dragit ut på stegen, och känt flow. Andningen har varit lätt och jag har inte känt någon som helst trötthet. Kroppen har arbetat FÖR en. Men som sagt, ibland får man revidera sina drömmar, av den enkla anledningen att tillvaron förändras.
Och det kanske är bra egentligen. Det finns säkert någon mening med det också. Åtminstone är jag idag oerhört tacksam över att vara frisk och att jag kan träna obehindrat igen. Jag var så nöjd över att vara hel och stark, att jag idag viskade ett "tack" för mig själv när jag sprang min morgonrunda.
Förhoppningsvis borde detta bli en påminnelse för mig själv om att visa mer tacksamhet och inte bara ta saker och ting för givet.
Med värme
Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar