Det tog emot...

Det tog emot imorse... Och det var faktiskt första ggr någonsin som jag stängde av larmet och somnade om...? Jag hade bara ingen lust att springa. Nope den var borta. Det fanns plötsligt ingen anledning. Gha...
Så timmarna gick, golvbrunnen i källaren la av... Bauhaus nästa och dagen gick. Jösses jag är sååå galet dålig på Bauhaus.




Lusten att springa fanns fortfarande inte, bara frustration och irritation. Men så bröt solen igenom lagom till kvällen. Mina Nikesar stod där och bad om en runda. Och när jag väl kom ut ville jag aldrig sluta springa. Benen gick och tankarna skingrades. Det blev drygt 15 km från mitt söta lilla gula hus, ner mot Ribban och runt Limhamn.




Hade det inte börjat mörkna hade jag säkert varit ute fortfarande. Har så mycket att springa av mig...

Med värme
Anna